Inte gett upp riktigt än.

Nej, och det gäller egentligen på ganska många plan, men denna blogg har jag i alla fall inte gett upp ännu. Tänker väldigt mycket om väldigt mycket nu, undrar ibland om det är värt det... ? Tänker rätt personligt nu, men blir inte tydligare än såhär nu, det riktigt privata sparar jag till andra forum, säg till om ni vill veta var...
 
Har lite planer för hösten och en hel del av dem är också privata än så länge. Måste ju faktiskt vara OKEJ att planera in sånt som jag vill göra också, själv, eller tillsammans med andra, men jag har också ett eget liv, som jag måste få bestämma lite över också.
 
Har jobbat en vecka av två på Ronnebyjobbet nu också, har alltså bara en vecka kvar där. Det känns väldigt dubbelt, min chef kom in till mig igår och sa att hon kommer att sakna mig och att jag är välkommen tillbaka precis när jag vill. Så något gör jag tydligen rätt ändå. Sen tillbaka till Karlskrona och jag längtar absolut, samtidigt som jag kommer sakna. Men man kan tydligen inte dela på sig, har jag hört så det får bli såhär nu.
 
Önskar bara ibland att jag inte var så jävla lojal... Faktiskt. Men mina höstplaner ger mer utrymme för sånt som jag skjutit undan i flera år nu, så kanske jag också blir mer harmonisk och nöjd i samspel med andra om jag faktiskt tillåter mig själv att göra saker för mig själv också. För det är ju OK för andra, då måste det ju gälla alla! Så det så.

Blogg eller inte?

Jag vet inte om jag ska fortsätta ha kvar denna bloggen. Letat mig tillbaka till andra forum och det känns ibland bara som stress att man ska vara med överallt, hela tiden. Twitter, Facebook, blogg, dayviews, bilddagboken. Osv. För att inte tala om slamforumet osv. Ja, vem har egentligen tid att uppdatera överallt hela tiden? Och gör man inte det så tappar man "läsare", varför jag ändå säger som jag brukar, att jag skriver för min egen skull, det är nog så man får fundera, vilka ställen ger just mig något? Så vi får se lite, om jag väljer att behålla denna eller inte. Jag ska fundera.


Tid

Ja, nu var det återigen ett tag sen jag bloggade men det hinns inte alltid med. Kör iaf på och hållet på att byta arbetsuppgifter något på jobbet, vilket känns bra, betydligt roligare. Allt annat rullar väl på som det ska, en del känns tröstlöst men kan inte göra så mycket åt det. En jobbig sak behöver enligt mig tas tag i, men den behöver M ta tag i först, och jag börjar känna mig tjatig, så ingen mening att jag fortsätter. Dock frustrerande att det inte händer något när det nu är som det är. Jag vet inte hur vi ska komma vidare om vi inte tar tag i detta nu?


Nu blir det snart IKEA

Dags att se till att hemmet blir lite mer komplett. Tar ju tid att få ihop ett helt hem, väldigt få har råd att inreda det precis som man vill med allt som behövs på en gång. Men lite i taget så ska det nog gå. Just nu är det fortfarande förvaring som vi är i störst behov av, men som sagt, lite i taget. Tycker just att IKEA är ett sånt bra ställe att bara gå och titta, inspireras liksom. Finns en hel del planer om hemmet och så, tankar som börjar växa fram och prövas. Sånt är kul, men man får också ha tålamod och ge det lite tid. I alla fall ska det bli kul att åka dit idag, underbaraste mamma ska också med och vädret är kanon, kan nästan inte bli bättre ju.


Mitt i naturen

Ibland känns det som om man verkligen bor ute i det fria. Fotot taget från bilen, precis innan man svänger upp till oss.


Inne i magen

Och så tänker jag just på det, att annaluna var den enda som hälsade på mig då jag var gravid, liksom äkta. Hon läste lagboken och gjorde vitlöksklyftpotatis åt mig och jag njöt. Underbara Anna!


Mystjej.

Helgen har snart passerat och en bra avslutning nu, har just bakat med mystjejen och hon vill bjuda på det sen när resten kommer hem. Fasen vad stor hon blivit!

Hon har haft full rulle idag med simning på morgonen, cyklande, spelande, vika tvätt och nu bakat. Nån som vill smaka chokladbollar? :-)


Spontan utflykt!

Fasen vad min mamma är bra! Precis vad jag behövde, och Tilde också. Det är så bra med såna människor, som ibland tar en tillbaka till verkligheten. För när man går omkring i något tillräckligt länge tror man ofta att det är något normalt eller att det är ens egna tankar och känslor som det är fel på. Men mamma har alltid varit bra på att hjälpa mig få perspektiv på saker.

Idag föreslog mamma en utflykt så vi har haft en helt underbar dag med sol, promenerande och kollade en hel del i affärer också. Jag har njutit för fullt.


Snödroppar och annat

Måste bara visa lite bilder från den underbara helgen!


Barnbiljett?

Haha!
Där satt jag, helt ensam vid busshållsplatsen och funderade över mina kroppsliga åkommor; ryggvärken som stundvis får mig att gå som en 80-åring, stressen som gör att jag ser grå och bekymrad ut nästan jämt. Klädseln, som p.g.a. stress och tidsbrist och sömnbrist bara blir att jag "drar på mig något".

Så får jag sällskap vid busshållsplatsen. En kille i 12/13-årsåldern, med finnar i ansiktet, nervöst fingrande på sin mobil, ivrigt spottandes spottloskor, gärna på samma ställe för att mäta prestige. Det slår mig att jag känner mig ännu äldre, som ens reflekterar över sånt, även om jag alltid haft ett intresse av att göra det, mänskligt beteende och att förstå.

Första bussen kommer, killen ännu mer spottandes. Jag förstår att det är på grund av att det kommer ett par tjejer som han känner. Det ser tufft ut.

Så kommer nästa buss och jag kliver på. Förklarar för busschauffören att jag har reskassa och att jag ej vet om pengarna på kortet räcker, men att jag i så fall får ladda på.

Är det barnbiljett du ska ha? Frågar han. Och när jag svarar att jag ska ha en vuxenbiljett ser han till och med förvånad ut. Det vände upp och ner på hela min känsla, hela min morgon. Haha! Kunde sen inte låta bli att sitta och småle för mig själv på bussresan. Sen började jag tänka på busschauffören, hans liv, hur han hamnat där och vad han behövt kämpa med för att komma dit han är idag.

Och det vill jag inte glömma, även om jag ibland är på god väg. Det var ju det som var min drivkraft. Mitt intresse för människor, att kunna göra skillnad för de som verkligen behöver det där lilla extra. Om jag kan ändra en dag i en människas liv, som inte själv klarar det, då har jag lyckats. Jag är bara livrädd att arbetsbelastningen, hemskheter som händer på jobbet och liknande, samt ingenstans att ha en frizon för att tanka energi, gör att jag tappar detta.

Tack busschauffis och pojkspoling för att ni påminde mig idag!

Väder och vind

Ja, nu känns det nästan som att våren är här. Snödropparna har tittat upp ute och snön är nästan helt borta. Vädret känns mer som ett så kallat typiskt april-väder, med jättevackert väder för att i nästa sekund snöa eller blåsa förtvivlat. Jag tycker att det ofta blir många vackra väderfenomen, exempelvis skymningen, men också annat, som när jag och F åkte bil en morgon och det var dimma som låg på något mystiskt sätt som ett täcke ovanför oss, inte liksom nere på marken. En annan dag var solen sådär sjukt stor och knallröd. Det finns en hel del vackert ja.


Kören...

Har börjat där igen och det är imorgon dags för tredje passet jag är med på. Härligt att vara igång och sjunga igen och sen har vi konsert 31/3 och 1/4 med Elvislåtar. Ska bli skitkul och jag ser fram emot det. Känns ibland som om jag nästan bara bloggar när det är jobbigt eller tråkiga saker (fast jag vet att jag överdriver nu) och då blir det kanske en snedvriden bild, men det är faktiskt mycket som är bra också.

Idag har vi haft besök av våra föräldrar som också hjälpte till lite med saker som strulade, bra! Och igår var vi och köpte ett 540-liters akvarium som vi installerade direkt och det blev skitbra. Händer lite här också minsann.


Dagens projekt...

...som egentligen var helgens projekt, så det var ju bra att det gick så pass snabbt som det gjorde. Dock inte klart med allt eftersom det såklart ska spacklas, målas eller tapetseras och så lite annat, men det hade ändå inte gått att göra nu precis. Men FAN vad skönt. Och bra att kunna motbevisa inkompetenta byggare som påstår att det inte ens går att göra.

Ja, helgens projekt var ju egentligen hela hallen, skönt att bestämma sig för något så man vet vad som händer och ska göras, ge järnet och att resultatet blir så jäkla bra!!! Kolla själva!

Såhär såg det ut  innan... (kolla hallen alltså)





Och här ser man lite innan också...:



Men resultatet är bättre än jag hade tänkt mig. Precis som Micael sa så är det så konstigt när man har planerat en viss sak, att det ska vara på ett visst sätt och sen blir det inte så för att några klåpare vägrar göra det som vi har beställt. Det har liksom varit halvdant sedan vi flyttade in, men nu direkt efter dagens jobb känns det faktiskt som att komma hem till ett riktigt hem, trots att det fortfarande är en del kvar att göra. Hallen är liksom det första så den är ganska viktig ändå. Men ja... Nu ska ni få se lite fler bilder, och sist resultatet.



Och kolla vad snyggt det blev!!!


Och ett "skal"...

...som jag är intresserad av finns här. Men det är ganska dyrt, i alla fall i min värld, så jag får avvakta ett tag. Kanske en fördelsedagspresent? :) Fast fram till dess har jag nog skaffat något annat, behöver skydda min lilla stackars telefon!

En sida jag ska använda mycket...

Fan vad många tips, det bara kliar i foto-fingarna!
http://www.photoshoprecept.se/

Konstiga drömmar...

Jag har drömt mycket, och jobbigt senaste tiden. Det är mycket som händer på jobbet, där jag är inblandad och har ansvaret, ibland känns det som att jag är helt själv, men det börjar bli lite bättre med den biten intalar jag mig. Men tungt ansvar just nu också, samtidigt som jag grubblar på om jag ska operera mig, vad som kommer att hända då, och massa annat skit.

Drömde häromnatten att jag faktiskt gjorde operation, genom foten, som sakterliga krackelerade och gick upp medan jag gick. Precis samtidigt som den gick upp upptäckte jag också att jag var gravid (och det är jag INTE, inget på gång och inget planerat i närtid, så ingen behöver spekulera i det). I stort sett på en gång efter att jag gjorde upptäckten så föddes en liten pojke utan huvud! Jag kan säga att jag vaknade med ett ryck! Känns inte det minsta roligt alls och jag vet inte vad mina drömmar betyder egentligen, men något är det ju som bearbetas just nu, that's for sure.

Jaja, nu ska jag bita ihop och klara av sista dagen på den här veckan, det är ingen rolig dag jag har framför mig.

Fast ändå...

... i all stress inför helgen och sedan ledigheten. Hur ska jag hinna allt på jobbet som jag känner tillräckligt stor arbetsmoral för att faktiskt ha avklarat innan jag går på ledighet?

Ibland kan jag sakna jobbet på Willy:s, eller på anstalten. Visserligen oregelbundna arbetstider och något sämre lön, men när klockan slog slut på arbetsdagen så gick jag hem. Inte massa saker som jag måste hinna med, ta ansvar för, hinna klart och även grubbla på hemma ibland.

Men samtidigt så är det så otroligt intressant, att det fungerar när jag trivs med resterande också. Och vissa dagar känns det faktiskt helt okej nu. Saker har ändrats. Och ibland får man faktiskt ha lite tålamod, "Rom byggdes inte på en dag", alltså får man stå ut, vara beredd att ge saker en ärlig, kanske lite längre chans och försöka hålla uppe motivationen till att fortsätta försöka. Lätt är det inte, men om man tror på något så går det nog till slut ändå.

where you gonna sleep tonight?

and you're singing the songs
thinking this is the life
and you wake up in the morning
and your head feels twice the size
where you gonna go?
where you gonna sleep tonight?

den startade just precis när jag satte mig i bilen, och jag kände hur rätt den var just då. just nu känner jag mig mest i vägen, faktiskt. ska försöka hålla mig undan lite.

dock hade jag just ett telefonsamtal som tyvärr inte förändrar världen eller som ens kan rädda mig i detta, men jag fick en bekräftelse, en underbar sådan som gör att jag känner att jag för i alla fall vissa har och har haft betydelse, är uppskattad och faktiskt gör skillnad. och att jag är saknad. när jag lyssnade på låten i morse var känslorna precis motsatta.

tänk vad de där orden faktiskt kan göra skillnad. nu orkar jag lite till igen, lite mer. tack.

Som en zombie

Ja, inte var det med pigga steg jag gick till jobbet idag. Glömde till och med "blippen" som gör att jag kommer in genom dörren, samt stämpelkortet (fast de sitter iofs ihop). Tur att en av kollegorna var tidigare än mig. Men idag känns det som om jag knappast ens har vaknat på riktigt liksom, antar att det är så en zombie känner sig, om de nu hade funnits.

Tre dagars arbete till och en del stress givetvis, även om jag tycker att jag har hyfsat koll på läget ändå. Känns lite dubbelt inför helgen, men det ska väl ge sig. Funderar vad man ska fixa för mat inför nyårsafton och så, även om det inte känns som om det behöver vara så himla avancerat.

TRÖTT!


Längtar efter nästa planering... :)

Det är så roligt att pyssla, dona och förbereda. Planering är nästan lika roligt som själva målet, tycker jag. Bara tiden finns och att det inte dyker upp en massa saker som ej går vägen liksom...

Nedan en bild från halloween-festen, vår vuxen-bål. Filippa hade också gjort en läskig barn-bål i blå-svart har jag för mig, men den var inte klar när jag gick runt och fotade så ni får se sånt en annan gång, ska bli bättre på att fota. Dock tror jag att damen i fråga själv kommer att kunna fota betydligt mer inom kort... ;)

Nåja, det finns mycket och se fram emot, men också mycket att jobba med, men det känns bättre nu än förra veckan!


Tidigare inlägg
RSS 2.0