gabbaknas

... i all stress inför helgen och sedan ledigheten. Hur ska jag hinna allt på jobbet som jag känner tillräckligt stor arbetsmoral för att faktiskt ha avklarat innan jag går på ledighet?

Ibland kan jag sakna jobbet på Willy:s, eller på anstalten. Visserligen oregelbundna arbetstider och något sämre lön, men när klockan slog slut på arbetsdagen så gick jag hem. Inte massa saker som jag måste hinna med, ta ansvar för, hinna klart och även grubbla på hemma ibland.

Men samtidigt så är det så otroligt intressant, att det fungerar när jag trivs med resterande också. Och vissa dagar känns det faktiskt helt okej nu. Saker har ändrats. Och ibland får man faktiskt ha lite tålamod, "Rom byggdes inte på en dag", alltså får man stå ut, vara beredd att ge saker en ärlig, kanske lite längre chans och försöka hålla uppe motivationen till att fortsätta försöka. Lätt är det inte, men om man tror på något så går det nog till slut ändå.

and you're singing the songs
thinking this is the life
and you wake up in the morning
and your head feels twice the size
where you gonna go?
where you gonna sleep tonight?

den startade just precis när jag satte mig i bilen, och jag kände hur rätt den var just då. just nu känner jag mig mest i vägen, faktiskt. ska försöka hålla mig undan lite.

dock hade jag just ett telefonsamtal som tyvärr inte förändrar världen eller som ens kan rädda mig i detta, men jag fick en bekräftelse, en underbar sådan som gör att jag känner att jag för i alla fall vissa har och har haft betydelse, är uppskattad och faktiskt gör skillnad. och att jag är saknad. när jag lyssnade på låten i morse var känslorna precis motsatta.

tänk vad de där orden faktiskt kan göra skillnad. nu orkar jag lite till igen, lite mer. tack.

Det är så roligt att pyssla, dona och förbereda. Planering är nästan lika roligt som själva målet, tycker jag. Bara tiden finns och att det inte dyker upp en massa saker som ej går vägen liksom...

Nedan en bild från halloween-festen, vår vuxen-bål. Filippa hade också gjort en läskig barn-bål i blå-svart har jag för mig, men den var inte klar när jag gick runt och fotade så ni får se sånt en annan gång, ska bli bättre på att fota. Dock tror jag att damen i fråga själv kommer att kunna fota betydligt mer inom kort... ;)

Nåja, det finns mycket och se fram emot, men också mycket att jobba med, men det känns bättre nu än förra veckan!

Ja, herregud, det är inte ofta. Detta är fjärde dagen i både mitt och min dotters liv som jag vabbar. Fast det är inte helt sant heller, för under mina 3,5 års socionomstudier så hade jag henne hemma då hon var sjuk medan jag pluggade. Tänkte dock inte på att man kanske kunde vabbat då också, men skit i det. Troligen är hon frisk imorgon, medan jag känner mig mer och med dassig.

Annars har det varit ett välbehövligt samtal här hemma, samtidigt som det behöver mer av det. För det är "farligt" med tysntad, det lämnas för mycket utrymme för ens egna hjärnspöken, misstolkningar och kanske mer utrymme för negativ påverkan från andra, vad vet jag. Synd bara när det går så lång tid att saker sitter ganska djupt. Här inser jag att jag har en stor del, eftersom jag själv mått så pass dåligt under hösten att jag "gått in i mig själv" väldigt mycket (det blev en ond cirkel) och då kanske verkat sur samtidigt som jag inte pratat så mycket och då kan det givetvis uppfattas som annat än vad det är. Men generellt har det varit omställningen med jobbet som har påverkat mig, tillsammans med att vi har haft väldigt mycket med jobbet och byggandet fram till och med sommaren och en bit in på hösten, därefter var jag helt slut. ÄR fortfarande för den delen, men har landat lite mer på jobbet nu, vilket känns okej, för nu börjar det också bli lite lugnar hemma, inte lika mycket som behöver fixas hela tiden och så. Nu kan vi börja leva på riktigt, men då är det viktigt att alla kort läggs på bordet så vi vet var vi har varandra och också kan börja på nytt, reda ut missförstånd och så vidare.

Det känns bättre nu än förra veckan, men minst lika viktigt att fortsätta prata. Prata prata prata. Det skadar inte! Oc då kan vi börja göra mer och mer saker när vi väl kommer varandra närmre och lärkänna varandra, vad vi vill och tycker och tänker. Det är SÅ viktigt. Och då får vi alla anstränga oss, men det tror jag vi är medvetna om nu, och också blir mer och mer.

Hoppas att älskade Micael också kan må bättre snart, jag ser att han är ledsen. Men lite i taget kanske...

Det har varit en ganska jobbig vecka. Omtumlande, med många jobbiga känslor. Och en av de jobbigaste sakerna för min del, är att stå bredvid och se Micael så ledsen. Jag har nog aldrig sett honom så ledsen och berörd av något, och det skär i mig, samtidigt som jag själv också varit ledsen även för egen del.

Dock känns det inte helt hopplöst utan nånstans är det ändå på rätt väg, känns det som. Jag vill tro det i alla fall, för det finns ju så goda förutsättningar med allt. Faktiskt. Det kan bli riktigt bra det här, men vi behöver allihop rensa luften lite nu, för att komma vidare.

Lilla lilla älskade Micael. Önskar jag kunde göra något för honom.

Idag blev jag väldigt inspirerad av den dära Filippa! Jag såg en bild som jag tagit på henne, och hon har en sån fin stil, med en tanke bakom allt!!! Jag ska komma ihåg att rådfråga henne om en sak framöver, för hon har verkligen god smak! Fast kanske inte säker hon vill prata med mig om sånt, vi får se.

Annars en omtumlande vecka. Både på jobbet och sen lite annat också. Vi hade planer för helgen, men sen dök annat upp som gjorde att vi fick fundera lite. Och sen när vi väl försökte anpassa oss och tänka om så dög det tyvärr inte ändå. Så ibland undrar jag varför man ens ska försöka faktiskt. Men det gör vi ju för att vii bryr oss, dock verkar det inte som om det går fram alltid utan feltolkas ALLTID. Synd, när vi verkligen försöker. Men jaja, jag kan bara försöka vara mig själv. Och prata mer. Alltid bra att prata!!!

I övrigt har jag i veckan ordnat en väldigt bra grej åt barnen. Och jag hoppas att det finns läge att lämna över det, men när det blir såna här saker så undrar jag, återigen, varför man ska anstränga sig, när det alltid ska tolkas fel. Men jag vill att det blir bra, så jag ska försöka att inte ge upp.

det är något jag inte står UT med. skulle det vara enstaka gång så skulle det stå mig bi, för jag har säkert själv dubbelmoral ibland. men när det blir ett system så stör det mig. något fruktansvärt.