Vila i frid.
Som en liten fågel...
För övrigt mår jag bra. Faktiskt. Jag har så mycket BRA saker i mitt liv. Resandet och äventyrandet. Tilde. Husplanerna. Kärleken. Jobbet. Det finns förutsättningar som aldrig innan har funnits. Framför allt finns han. Den där M. Som jag dels är så otroligt kär i. Men som också får mig att känna mig åtråvärd, älskad, trygg. Och som väcker delar av mig som jag inte haft tillgång till innan. Det är otroligt.
Ja, visst sjutton händer det annat. Tilde har påbörjat sitt sista år på "dagis". Sen är det dags för förskola samt val av skola. Jag har slängt ut en krok till Matz om det, för att vi behöver diskutera det känner jag. Men ännu inget svar. Vi får väl se. Under sommaren har vi jobbat, både jag och M. I maj hade vi en vecka i England då vi reste runt lite i Cornwall. Sen jobbade vi fram till augusti. Nu har vi haft två veckor då vi varit ute på tomten samt rest runt lite i Europa. Vi hoppade nämligen in i bilen och körde. Genom södra Sverige, Danmark, Tyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg samt Holland. Otroligt skön vecka.
Sen har vi köpt hus. Eller egentligen en tomt, men där står ett hus som vi ska riva och bygga nytt på den gamla grunden. Det blir klart nästa år så det är inget aktuellt just precis nu, men det är i varje fall på gång. Svårt att beskriva och det blir nog att jag visar lite bilder här så småningom. Men det är ett litet område på ca 5 hus mellan Karlskrona och Ronneby. Vi har köpt den ena hörntomten där det är utsikt över böljande ängar med kor, lite längre bort lite skog samt om man nu vill leta så syns en liten strimma av havet ;). Tomten är nästan 7000 m2 och på tomten är dels en gammal lada men även ett par andra uthus där det verkar ha varit ett hönshus och lite annat. Utedass finns också. Det kommer bli jättebra tror jag. Vi är mitt uppe i planering av huset, sen ska vi söka bygglov.
Vad gäller jobbet så är jag kvar inom socialförvaltningen. Har ju ett vikariat året ut, men det är inte omöjligt att det blir förlängt. Vi får se. Jag trivs i varje fall otroligt bra, även om det ibland är väldigt stressigt. Det ger mig så mycket och är ett utvecklande jobb.
Så visst händer det saker.
Jag har det bra. Tilde har det bra. Det finns en plan som känns bra, och för första gången på väldigt länge förstår jag meningen med allting.
Kärleken, den kärleken...
Ja, faktum är att det är den, eller han, som har räddat mitt psykiska mående under den tid som varit. Jag kan inte påstå att jag inte mått dåligt, för det har jag. Och utan att kanske kunna sätta ord på det alltid. Men där har funnits någon som inte pressar, som inte stressar. Som ger mig uppskattning och som på många sätt visar mig att det är just mig han vill ha. Han har suttit bredvid och hållt om, när jag behövt gråta. Utan en massa jobbiga frågor eller snarare ifrågasättande. Och inte heller har han blivit arg eller sur när jag inte riktigt har kunnat förklara.
Jag tror att han förstår mig.
Och jag har nog aldrig känt mig så förstådd. Det är så likt, liksom. Alltså han och jag, våra tankar. Vårt sätt att vara. Och jag är kär, så otroligt kär, så jag skulle nog nästan kunna säga att jag är lycklig. Hade det inte varit för alla dessa otroliga orosmoln som varit, så hade det varit vita, fluffiga moln. Hela tiden. Nu är det kanske bara 75 % av tiden, men det är mer än vad det någonsin varit, ändå.
Det är nytt för mig detta och jag vet inte vad jag har varit i innan. Tänkt att jag inte förtjänar bättre? Att det kanske är mig det är fel på? Jag vet inte. Men nu har jag hittat hem.
