helgens framsteg...
såhär fint fick vi det denna helg.
vilken otroligt duktig fästman jag har!!!
vilken otroligt duktig fästman jag har!!!
Stress i vardagen
Det är ju så vi lever, de flesta av oss. Utan att hinna tänka, reflektera och själva hitta en balans.
Jag känner mig sliten. Jag har gått upp lite i vikt igen. Jag är grå.
Det känns faktiskt inget vidare och jag kämpar som fan för att samla ihop ork och motivation till att ta tag i mitt eget välmående igen. Men jag hinner inte, och det är trist.
Faktum är, att det inte är någon av oss som riktigt hinner det vi vill. Vi offrar väldigt mycket allihop just nu. Tre eller nästan fyra boenden. Min lägenhet som ska vara tömd 31/12, men som är långt ifrån klar. Hans lägenhet som är överfull eftersom vi ställt dit en del saker från oss också. Mamma som lånat ut nästan halva sitt vardagsrum till mina saker som jag hunnit packa och ställa dit. Och nya stället. Det kommer bli underbart. Och det är tur, för hade det inte känts som om det skulle bli bra, då hade jag inte orkat med detta, faktiskt.
Nya huset. Står nu färdigt för att börja rivas vilken dag som helst. Gäststugan har vi isolerat, gipsat väggar, spacklat väggar, målat väggar och tak. Även målat utvändigt. Ska tapetseras, målas lite till och läggas golv. Sen kan vi börja flytta dit lite större saker från min lägenhet.
Men fan vad bra det kommer bli.
Utöver det har vi röjt som fasen på tomten, huggit ner en del träd och eldat... Ja. Och i detta är min rygg helt pajj vissa dagar, fortfarande. Går hos sjukgymnast en gång i veckan ungefär (sen vi blev påkörda i mars). Det går, ch just nu känns det som om jag klagar, men nånstans måste jag få ut det, frustrationen över situationen och nu blev det här.
Resenerven rycker i mig igen, men det kan inte bli nu.
Planmässigt blir bostadshuset färdigt under sommaren troligtvis. Jag längtar.
Jag känner mig sliten. Jag har gått upp lite i vikt igen. Jag är grå.
Det känns faktiskt inget vidare och jag kämpar som fan för att samla ihop ork och motivation till att ta tag i mitt eget välmående igen. Men jag hinner inte, och det är trist.
Faktum är, att det inte är någon av oss som riktigt hinner det vi vill. Vi offrar väldigt mycket allihop just nu. Tre eller nästan fyra boenden. Min lägenhet som ska vara tömd 31/12, men som är långt ifrån klar. Hans lägenhet som är överfull eftersom vi ställt dit en del saker från oss också. Mamma som lånat ut nästan halva sitt vardagsrum till mina saker som jag hunnit packa och ställa dit. Och nya stället. Det kommer bli underbart. Och det är tur, för hade det inte känts som om det skulle bli bra, då hade jag inte orkat med detta, faktiskt.
Nya huset. Står nu färdigt för att börja rivas vilken dag som helst. Gäststugan har vi isolerat, gipsat väggar, spacklat väggar, målat väggar och tak. Även målat utvändigt. Ska tapetseras, målas lite till och läggas golv. Sen kan vi börja flytta dit lite större saker från min lägenhet.
Men fan vad bra det kommer bli.
Utöver det har vi röjt som fasen på tomten, huggit ner en del träd och eldat... Ja. Och i detta är min rygg helt pajj vissa dagar, fortfarande. Går hos sjukgymnast en gång i veckan ungefär (sen vi blev påkörda i mars). Det går, ch just nu känns det som om jag klagar, men nånstans måste jag få ut det, frustrationen över situationen och nu blev det här.
Resenerven rycker i mig igen, men det kan inte bli nu.
Planmässigt blir bostadshuset färdigt under sommaren troligtvis. Jag längtar.
