Omtumlande

Det har varit en ganska jobbig vecka. Omtumlande, med många jobbiga känslor. Och en av de jobbigaste sakerna för min del, är att stå bredvid och se Micael så ledsen. Jag har nog aldrig sett honom så ledsen och berörd av något, och det skär i mig, samtidigt som jag själv också varit ledsen även för egen del.

Dock känns det inte helt hopplöst utan nånstans är det ändå på rätt väg, känns det som. Jag vill tro det i alla fall, för det finns ju så goda förutsättningar med allt. Faktiskt. Det kan bli riktigt bra det här, men vi behöver allihop rensa luften lite nu, för att komma vidare.

Lilla lilla älskade Micael. Önskar jag kunde göra något för honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0