gabbaknas

Lite kort om det som är kring mig just nu:

Jag började ju på nytt jobb i mitten i augusti, så en månad har gått ungefär. Samtidigt som Tilde började ny skola, strax efter vi hade flyttat och så... Mycket på gång och mycket för alla, men jag är nog nära gränsen för vad jag tål just nu... Och det känns ibland som om man inte får säga något här hemma om det, eftersom man då ibland får tillbaka precis sådant som man verkligen inte behöver när man mår dåligt. Jag gör mitt bästa just nu, vilket jag är fullt medveten om att det inte räcker, eftersom mitt humör inte är roligt alls just nu, vilket givetvis påverkar alla. Men det blir ju knappast bättre av att höra att "det är väl inte värre för dig än för någon annan???"

Nej, det har jag aldrig påstått, men jag måste ju ändå vara den som tar ansvar för mig och mina känslor, samt att förmedla dem till folk som man tror bryr sig. Att då få sådant kastat tillbaka, det är inte kul. Jag kan inte rå för om inte andra talar om hur de känner eller mår. Men när jag faktiskt GÖR det, vilket inte är lätt för mig heller, då gör sånt ont. Nu spyr jag lite galla eftersom jag är upprörd, men jag vet inte vart annars jag ska göra det, eller med vem.

Det som ligger mest bakom just nu, är att överallt är det stress! Det finns varken tid eller utrymme för återhämtning någonstans och så är det nog i stort sett för alla. För min del är det som är mest jobbigt att ha börjat nytt jobb. Det är en stor omställning. Jag kände ingen där, varken kollegor eller klienter så det är mycket att ta in på en och samma gång. Men det kommer nog, så småningom. Bit by bit.