Tack snälla ni...

Tack Sussie och Fredrik för kommentarerna på förra inlägget. Jag är väldigt upp och ner just nu i mitt mående, vilket har mycket med stress, nya jobbet, "krav" från olika familjemedlemmar eller kanske från mig själv som skulle vilja räcka till till alla, och vara omtyckt av alla, men där det samtidigt kraschar med mina egna tankar och värderingar om hur verkligheten fungerar. Detta i kombination med att jag går runt och har nästan ständigt ont i ryggen och nacken, jag vet inte om jag är den enda som påverkas i humöret av att gå runt med det. Dessutom massa saker kvar med hus och hem som kanske borde göras inom kort, innan det blir för kallt osv.

Jag är glad att jag har kärleken i alla fall. För jag tycker så mycket om mina nära och kära. Jag hoppas vi snart kan se lite mer positivt på allt, och jag tror att det kanske måste börja hos mig eftersom jag tydligen påverkar många väldigt starkt, mer än jag kanske trott. MEN för att jag ska kunna börja, så behöver jag en time out. Jag behöver tid att bara VARA, lyssna på mig själv och mitt, vara nära honom och känna att vi är starka i detta. I helgen ska jag försöka, vi får se vart vi hamnar, vi är själva i helgen, men han kanske har andra planer.

Jag vill mest bara pyssla här hemma som jag känner just nu. Kolla lite på film, slamma, pyssla lite med mig själv a la ansiktsmask osv. Plocka undan där det är stök, få ordning och reda. Sova länge på morgonen. Jag ska verkligen försöka!

Kram på er!



Micaels fina fågelbord. MYSIGT!


Kommentarer
Postat av: Sus

Har du testat akupunktur för din värk? Det gjorde under för min nackskada och jag talar mig gärna varm om det. :) Testa om du inte redan har gjort det.



Det där med att räcka till för alla... det känns bekant, men ibland måste man sätta ner foten och säga nej. Inom rimliga gränser så kan faktiskt barn klara sig själva. Leka för sig själva en stund (med en vuxen i närheten såklart), plocka fram mjölk o smörgås själv. Man måste inte kuta runt o servera dem allt. Du måste ha tid att tänka på dig själv också.

Man måste inte vara omtyckt av alla. Om det är vad man strävar efter så slutar det med att man inte tycker om sig själv längre. Givetvis får man sura miner om man slutar passa upp alla, men varför skulle den uppgiften ligga på dig. Jag tror det är dags att du säger ifrån på skarpen och får folk omkring dig att vakna upp litegrann. Bara en känsla jag har fått....

2011-11-19 @ 13:44:16
URL: http://lite-om-varje.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0