gabbaknas

Jag bloggar om samma hela tiden just nu. Inte för att mitt liv på något sätt är enformigt nu egentligen. Men tröttheten går liksom igen i allt jag gör och allt som händer. Jag är inne i en period nu när tröttheten tar ut sin rätt, vilket gör att jag gör allting bara "halvbra". Jag är bara en halvbra mamma, en halvbra kompis, en halvbra yrkesverksam, en halvbra dotter, en halvbra syster. En halvbra flickvän. Och så vidare.


Inte kan man vara bra på ALLT, jämt. Men jag tar åt mig lite i detta, för att det känns som om inget blir riktigt bra just nu.

Men sen. SEN. Sen? Varför är man så jäkla dålig på att leva i nuet? Vem vet ens om vi lever imorgon?