Att leva i nuet.
Den där känslan smyger sig på. Den där känslan av att någonting är klart, men känns ändå ofärdigt. Eller kanske mer som att tiden inte räckt till, eller att jag disponerat tiden lite fel, prioriterat fel saker. Den känslan av något ofärdigt, fastän det ändå är för sent.
Kan jag förklara det på något annat sätt? En liten liten boll i magen, kanske stor som en pingisboll. Eller en dammtuss. Tillräckligt stor för att störa lugnet.
Vad är det som gör att man alltid lever för framtiden? Vem vet ens om den kommer?
Glöm för guds skull inte att tala om för dina nära och kära vad de är värda IDAG, för vem vet om imorgon ens kommer?
Kan jag förklara det på något annat sätt? En liten liten boll i magen, kanske stor som en pingisboll. Eller en dammtuss. Tillräckligt stor för att störa lugnet.
Vad är det som gör att man alltid lever för framtiden? Vem vet ens om den kommer?
Glöm för guds skull inte att tala om för dina nära och kära vad de är värda IDAG, för vem vet om imorgon ens kommer?
Kommentarer
Postat av: Annaluna
Jag försöker leva både i nuet och i framtiden, men definitivt i nuet. Jag antar att det är lättare när man har gått igenom mycket jobbigt och uppskattar alla de små saker som så många andra hela tiden missar.
KRAM.
Trackback
