8 april 2010.

P.A.P.P.A.

Jag måste bara skriva av mig kort.
Mitt i kaosen kring krocken och det, så får jag veta att min pappa är död. Förmodligen mördad.
Just nu känns det som om mitt liv är surrealistiskt, som en dålig film, där allt ofattbart händer samtidigt.
Jag vet inte hur jag ska må. Stundvis gråter jag som om jag aldrig någonsin kommer att göra annat. Stundvis känns allt som vanligt.

Så.
Nu har jag lättat på trycket för ett litet tag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0