30 januari 2009.
Irritation.
Min stress börjar bli too much nu.
Igår kväll backade jag in i en "stolpe" i ett parkeringshus. Jag glömmer saker och jag klantar mig rejält. Sen blir det visserligen inte bättre av att Tonnie påpekar att han kan "lära" mig köra bil. Eller idag när jag körde över en trottoarkant, så nämner han något om att jag idag kör över trottoarkanter, igår backade jag in i stolpen osv. Jag vet att han inte menar något illa. Men jag har verkligen inte humör för att tåla såna kommentarer just nu. :( Jag satt själv och förbannade min egen klantighet då jag backade in i den där stolpen (det är ingen stolpe egentligen men jag kommer inte på något bättre namn just nu...), jag fattar väl att jag klantat mig redan, då behöver jag inte höra det igen.
Just nu har jag bara lust att säga att kör själv då för fasen! Jag både skjutsar honom till jobbet, hämtar honom på jobbet trots att jag ska vara hemma och plugga dessa dagar. I onsdags och idag skjutsade jag honom till sjukgymnasten och satt där och väntade 30-45 min för att sen köra honom till jobbet. Ska själv jobba på anstalten ikväll en sväng, för att sen vänta en timme på honom på stan för han ska ut med jobbet, någon teambuilding-grej. Alltså, missförstå mig rätt. Jag gör gärna detta för honom, för han skulle (nog?) göra samma för mig. Men jag TÅL inte att få kommentarer om hur jag kör just nu. Jag kör så för att jag inte funkar just nu, för jag är stressad HELA TIDEN! Detta har jag sagt till honom och som sagt, han menar inget illa och har bett om ursäkt. Men min irritation har inte släppt. Morr.
Förra gången var min mens sen 14 dagar! Denna gång var den sen 11 dagar. Säger det kanske något om hur jag mår i kroppen? Har alltså mens NU, och det underlättar inte direkt att släppa irritationen, men jag tycker samtidigt att jag har rätt att vara irriterad. Don't mess with me right now, tack. Jag vill hellre ha en kram, för att jag själv är ledsen för att jag gjorde illa min bil, än en välmenande kommentar om att jag kan få veta ett tips om hur man backar. JAG VET HUR MAN BACKAR. JAG VET HUR MAN KÖR BIL. JAG VET HUR MAN BÄR EN NYCKEL. JAG ÄR TILLRÄCKLIGT KOMPETENT FÖR ATT KLARA AV ATT GÅ UPPFÖR TRAPPAN. Men jag kan fortfarande tappa nyckeln för att jag bär för mycket, snubbla i trappan för att jag är för stressad och har för bråttom att jag missbedömer avståndet. Det kan även gälla bilen!
Så Tack för att ni läste om ni nu gjorde det. Hehe. Jag var tvungen att gnälla av mig. Så det så.
Igår kväll backade jag in i en "stolpe" i ett parkeringshus. Jag glömmer saker och jag klantar mig rejält. Sen blir det visserligen inte bättre av att Tonnie påpekar att han kan "lära" mig köra bil. Eller idag när jag körde över en trottoarkant, så nämner han något om att jag idag kör över trottoarkanter, igår backade jag in i stolpen osv. Jag vet att han inte menar något illa. Men jag har verkligen inte humör för att tåla såna kommentarer just nu. :( Jag satt själv och förbannade min egen klantighet då jag backade in i den där stolpen (det är ingen stolpe egentligen men jag kommer inte på något bättre namn just nu...), jag fattar väl att jag klantat mig redan, då behöver jag inte höra det igen.
Just nu har jag bara lust att säga att kör själv då för fasen! Jag både skjutsar honom till jobbet, hämtar honom på jobbet trots att jag ska vara hemma och plugga dessa dagar. I onsdags och idag skjutsade jag honom till sjukgymnasten och satt där och väntade 30-45 min för att sen köra honom till jobbet. Ska själv jobba på anstalten ikväll en sväng, för att sen vänta en timme på honom på stan för han ska ut med jobbet, någon teambuilding-grej. Alltså, missförstå mig rätt. Jag gör gärna detta för honom, för han skulle (nog?) göra samma för mig. Men jag TÅL inte att få kommentarer om hur jag kör just nu. Jag kör så för att jag inte funkar just nu, för jag är stressad HELA TIDEN! Detta har jag sagt till honom och som sagt, han menar inget illa och har bett om ursäkt. Men min irritation har inte släppt. Morr.
Förra gången var min mens sen 14 dagar! Denna gång var den sen 11 dagar. Säger det kanske något om hur jag mår i kroppen? Har alltså mens NU, och det underlättar inte direkt att släppa irritationen, men jag tycker samtidigt att jag har rätt att vara irriterad. Don't mess with me right now, tack. Jag vill hellre ha en kram, för att jag själv är ledsen för att jag gjorde illa min bil, än en välmenande kommentar om att jag kan få veta ett tips om hur man backar. JAG VET HUR MAN BACKAR. JAG VET HUR MAN KÖR BIL. JAG VET HUR MAN BÄR EN NYCKEL. JAG ÄR TILLRÄCKLIGT KOMPETENT FÖR ATT KLARA AV ATT GÅ UPPFÖR TRAPPAN. Men jag kan fortfarande tappa nyckeln för att jag bär för mycket, snubbla i trappan för att jag är för stressad och har för bråttom att jag missbedömer avståndet. Det kan även gälla bilen!
Så Tack för att ni läste om ni nu gjorde det. Hehe. Jag var tvungen att gnälla av mig. Så det så.
Kommentarer
Trackback
