gabbaknas

Sitter här mitt i hemtente-stressen och inser att jag inte blivit det minsta bättre. Jag stressar upp mig över inget. Det har varit ganska lugnt nu en period och jag har känt mig lite mer stresstålig bara för det. Men direkt när lite mer dyker upp i vardagen så mår jag pekka. Det är som om jag har gått över någon gräns och nu kommer jag inte tillbaka.

Nåväl. Med tanke på förra inlägget, som jag inser var rätt tungt - men som jag var tvungen att skriva, så vill jag bara meddela att jag hade rätt. Så väl känner jag alltså mig själv nu. Jag ångrade (lite) att jag skrev det, men samtidigt så tror jag att det är en del av mitt helande, jag måste för att få klarhet i hur jag fungerar och kanske läta mig att se varningstecknena innan det är för sent, så jag kan göra något åt det. Jag och Tonnie var vänner då jag skrev inlägget, och det inser jag att det kanske inte framkom så väl. Och ett par dagar senare mådde jag bättre. Ur den aspekten. Stressen finns där ändå, men det är inte det dåliga måendet som jag pratade om i förra inlägget, DET är värre, för det gör att jag bara vill fly, lämna allt, åka iväg eller dö. Hur hanterar man det? Det gör att jag egentligen vill fly från mig själv eller den kropp jag dras med, men den kroppen är det enda jag inte kan fly ifrån.

Med risk för att en viss person tar illa upp nu, så blev jag faktiskt lite ledsen, för vi pratades vid i helgen, och då säger hon att jag måste släppa detta. Att jag måste gå vidare. Jag skulle mer än gärna vilja det, men tror inte hon att det är precis det jag har försökt att göra hela mitt liv? Det går inte att släppa sin kropp. Jag kan inte lära mig att tycka om min kropp för den har all världens smärta i sig. Däremot försöker jag att hantera situationen, jag försöker lära mig att tyda mina egna varningssignaler för att kunna vara lite mer beredd. Men det som gjorde mig ledsen i denna situation var att jag tycker det är rätt okänsligt att säga som min vän gjorde. Jag inser att jag gjort henne illa också, men går det att jämföra? Framför allt har inte JAG ringt till HENNE och bett henne lyssna. Nej hon ringde till mig, och frågade hur det var. Och då jag svarade så säger hon att jag måste släppa det. Ja, men säg istället HUR i så fall. Det är en av de värsta sakerna jag vet, när folk presenterar en "lösning" på problem, men inte hur vägen fram till lösningen ska se ut.

Så var det sagt.
Och jag är inte arg på henne heller, jag känner bara att jag inte fick detta sagt i samtalet, så nu skrev jag det här istället, så slipper det ligga kvar i mig och irritera.